All I need - 19

- Niall ?

Stammade hon fram och jag nickade men kom hastigt på att hon inte kunde se mig.
 
- Yeah, it's me.
 
Jag hörde hur hon suckade tungt.
 
- I'm sorry Niall, but I don't want to talk to you. You're making this alot harder than it should be.
 
Jag funderade på ett bra svar ett tag medans jag pillade stressat på resårbandet i mina mjukisbyxor.
 
- Making what harder ?

Sa jag till slut och slängde mig ner i soffan med en hård duns.
 
- This whole thing ! It's just messed up. I've been in love with you since the first time we met, and now when I finally take the chance to tell you you say that you have a girlfriend ! Don't you understand how hard this is for me ?
 
Hennes röst spräcktes på slutet och jag var säker på att hon börjat gråta. Sekunden efter började telefonen tuta som en signal för att hon lagt på. Om det inte hade varit Zayns telefon hade nu varit stunden för mobilen att flyga fritt in i väggen.
Jag fick en tjej att gråta, denna tjej var då min bästa vän, min bästa vän var olyckligt kär i mig.
Kunde något ens bli sämre ?
__________________________________________________________________________________________
 
Nialls perspektiv.
 

De senaste dagarna hade jag varit fullt upptagen med att försöka prata med Anne igen.
Resultatet var inte så lyckat som jag hoppades. Jag hade ringt närmare 150 gånger och hon hade inte svarat en endaste gång. 
Killarna hade sagt till mig flera gånger att bara gå vidare, men så envis som jag är så skulle jag verkligen inte ge upp nu.
 
Med tunga steg släpade jag mig själv uppför trappan och sedan vidare in på mitt och Jessies sovrum.
Jag och Jessie hade knappt pratat de senaste dagarna.
Jag hade inte hunnit tänka på det för att jag varit så upptagen med att få tag på Anne.

Jag slängde mig på sängen med en duns som snabbt tonade ut i tystanden i rummet. Något hårt träffade mig i ryggen och jag hoppade upp från sängen med ett ryck.
Jag gned varsamt min ömma rygg med ena handen medans jag lyfte madrassen med den andra. 
En bok klädd i ljust rosa papper tonade fram sig och jag greppade tag i den och drog ut den från madrassen.
Försiktigt öppnade jag den och ord skrivna med olika färgade pennor dansade över den slitna sidan ur boken.
Efter en närmare titt slog det mig att det var Jessies dagbok. Tveksamt vände jag blad.
Detta kändes så fel men jag kunde inte hejda min nyfikenhet.
Nästa sida var prydd med rosa färg på pennan. Hjärtan var ritade över hela uppslaget. Jag log för mig själv efter första meningen. 
 
''Dear diary.
Today is a very good day. Oh my god, I sound like a teacher or something!
Haha, well. Today actually was a very good day! Or to be honest, it was amazing!
Niall is the best boyfriend ever! It's just all the things he do that makes me incredibly happy.
I feel so good when i'm near him and all his kisses makes me smile like an idiot for the rest of the day.
Oh, now he's screaming to me from downstairs, haha.
He says it's foodtime, gosh! I'm starving!
Bye, Jessie.''
 

Jag skrattade och bläddrade till den senaste sidan hon skrivit. Denna gång var den skriven med svart färg på pennan. Mitt léende försvann direkt efter första meningen hon skrivit.
 
''Niall can go and screw himself! He never even cares about me anymore.
I don't blame it on Anne, it was Niall who decided to call her up again and make everything more difficult for her. Can't he just understand that she can't handle to see him anymore, it's actually hard.
I've been there. And it's NOT just a piece of cake to move on, absolutely not.''
 

Och jag antar att det var det som fick mig att inse vad jag egentligen gjort.
Jag hade helt glömt bort Jessie och helt enkelt knuffat ut henne ur mitt liv.
 
Jessies perspektiv.
 

Efter en lång pratstund med Liam över en kopp te sprang jag uppför trappan och in i mitt och Nialls sovrum. Niall satt lutad mot sängen på golvet med min dagbok i sina händer. Jag knöt nävarna och borrade in naglarna i handflatan.
 
- What the hell are you doing?

Sa jag medans jag försökte sänka min röst till en normal samtalston.
 
- Jessie.. It's not what it looks like. 
 
Sa han bedjande men jag skakade besviket på huvudet.
 
What is it then? Because in my opinion it looks like you're reading my diary.

Jag gick fram och ryckte den ur händerna på honom och han tittade sorgset på mig med sin mun halvt öppen.
 
 - Are you just going to sit there and look all upset and stuff?

Sa jag kaxigt även fast det värkte längst in i mitt hjärta att se honom så upprörd. Men jag skulle inte ge mig nu.
Han läste min dagbok, mina djupaste tankar. Det var han som skulle ge sig!
 
I didn't mean it.

Sa han ynkligt och jag satte armarna i kors över bröstet. Var det allt?
Han hade inte pratat med mig på flera dagar och nu läst min dagbok, och allt jag fick var ett ynkligt litet 'det var inte meningen'.
Jag behövde mer än det, en kärleksförklaring kanske, en kyss eller ett ynka litet förlåt?
 
-You're unbelieveable!

Skrek jag i hans ansikte och han ryggade förskräckt tillbaka.

Tårarna var inte långt borta nu och jag tror Niall såg det. Han ställde sig tveksamt upp och drog in mig i en kram. Jag slappnade av en aning i hans grepp men hur mycket jag än ville möta hans läppar i en kyss och höra honom säga att allt skulle bli bra igen, så kunde jag inte.
Han sårade mig rejält och jag kunde inte låtsas som om inget hänt och bara gå vidare.
Detta fick inte hända igen.
Jag pressade mina handflator mot hans bröstkorg och knuffade honom ifrån mig. 
 
-Don't touch me!

Skrek jag och han ryggade ännu en gång tillbaka.
 
What do you mean?

Sa han upprört och jag tryckte fingertopparna in i hårbotten.
 
- We never talk anymore, and what the hell is the point of being in a relationship if you don't talk to eachother?

Hans ansiktsutryck sänktes rejält och det var som om hans mungipor åkte rutchkana nerför hans ansikte, för de var helt plötsligt i botten.
 
Jessie.. Don't say that, we can handle this. Right?
 
Ett hoppfullt utryck uppenbarade sig i hans ansikte och jag sänkte blicken.
 
No we can't, Niall. And I think the only right thing now is that we break up.
 
Jag väntade på en reaktion men han bara stod där utan några känslor alls. Han vände tvärt på sig och gick rakt ut genom dörren.
 
- Fine!

Skrek han innan han slängde igen dörren och lämnade mig där. 
Ensam.
___________________________________________________________________________________________
 
HEJSAN ALLIHOOOPA,DET VAR LÄNGESEN!
 
Haha,nejmen.
Förlåt att det tagit sådan tid, jag har haft dåligt med tid och har därmed inte hunnit uppdatera, förlåt..:(
Menmen, hoppas ni gillar detta kapitel!

All I need - 18

- Borrow my phone and call her.
 
Jag log tacksamt och tog emot hans mobil när han gav den till mig.
 
- What's your password ?

Han rodnade lätt och tittade ner i marken.
 
- Banana.
 
Jag skrattade och slog in lösenordet.
 
- Thanks man.
- No problem.
____________________________________________________________________________________________
 

Lättad av att jag fick låna Zayns telefon gick jag ut ur hans rum. Med lätta knapptryckningar letade jag snbbt upp Annes namn på kontaktlistan och tryckte snabbt på '' Ring upp '' knappen.
Tre toner gick innan jag kom fram.
 
Hi Zayn !

Hon lät full av energi och sprudlande glad. Precis som hur jag kom ihåg henne ifrån Mullingar. 
Tanken fick mig att le. Det var konstigt hur denna tjej kunde få mig att le hur snabbt som helst. Mina tankar avbröts när ett högt harklande uppenbarade sig i telefonluren.
 
Oh, sorry. But i'm not Zayn.

Sa jag försiktigt och väntade spänt på hennes svar och hoppades starkt på att hon inte skulle lägga på.
 
Niall ?

Stammade hon fram och jag nickade men kom hastigt på att hon inte kunde se mig.
 
Yeah, it's me.
 
Jag hörde hur hon suckade tungt.
 
I'm sorry Niall, but I don't want to talk to you. You're making this alot harder than it should be.
 
Jag funderade på ett bra svar ett tag medans jag pillade stressat på resårbandet i mina mjukisbyxor.
 
Making what harder ?

Sa jag till slut och slängde mig ner i soffan med en hård duns.
 
This whole thing ! It's just messed up. I've been in love with you since the first time we met, and now when I finally take the chance to tell you you say that you have a girlfriend ! Don't you understand how hard this is for me ?
 
Hennes röst spräcktes på slutet och jag var säker på att hon börjat gråta. Sekunden efter började telefonen tuta som en signal för att hon lagt på. Om det inte hade varit Zayns telefon hade nu varit stunden för mobilen att flyga fritt in i väggen.
Jag fick en tjej att gråta, denna tjej var då min bästa vän, min bästa vän var olyckligt kär i mig.
Kunde något ens bli sämre ?
_________________________________________________________________________________________
 
Förlåt för äckligt kort kapitel + bildlöst igen :(
FÖÖÖÖRLÅT 
 
 

All I need 17

Jag tog ett djupt andetag och började förklara allt, bit för bit.
Att jag alltid varit förälskad i Eleanor, att jag led hårt varje gång jag såg dem tillsammans, att jag verkligen var ledsen och att jag skulle respektera deras förhållande vad som än händer.
Jag kunde inte läsa på Louis om han skulle förlåta mig eller inte, han var helt känslolös.
Tillslut rörde han sig lite och jag tittade spänt på honom.
 
- It's okay Harold, you'll always be my little Hazzabear.

Jag pustade ut och log mot honom.
 
- And you'll alawys be my Boobear.

Han drog in mig i en snabb kram och tittade sedan allvarligt på mig.
 
-I have to talk to Eleanor !
 
Jag höll med och precis innan han vände sig och gick mot Eleanors hus tog jag tag i hans arm.
Han tittade frågande på mig och jag log.
 
- Go get her.
____________________________________________________________________________________________
 

Louis perspektiv.
 

Jag log snabbt mot Harrys håll innan jag satte fart mot Eleanors hus. Jag och Harry hade löst det, nu var det dags för mig och El att lösa det också. 
Den lilla grusvägen blev bredare och gick över till en asfalterad väg. Vägen till El's hus kändes mycket längre än den brukade och jag suckade av lättnad när jag såg den höga lägenheten uppenbara sig bakom en kulle.
Jag började småjogga resten av vägen dit för att komma fram snabbare.
Jag tog ett fast grepp om handtaget på lägenhetsdörren och gick in. Mina händer skakade när jag gick in i hissen och tryckte på knappen.
Våning 7. 
Det kändes som evigheter innan hissen kommit fram och om hissdörrarna inte hade öppnats tillslut hade jag rivit av allt hår jag hade på huvudet.
Jag knackade på El's dörr som låg precis utanför hissen och inväntade att hon skulle komma och öppna.
Jag tittade mig om och insåg hur länge sedan det var jag var här sist. I ögonvån såg jag att dörren öppnades och vände mig snabbt om igen. Där var hon.
 
Nialls perspektiv.
 
Jag satt ensam med Zayn inne på hans rum efter att de andra hade gått ner till köket för att vänta på Harry.
Vi hade inte sagt ett ord til varandra ännu, stämningen var ganska spänd mellan oss två fortfarande.
Jag behövde prata med Anne, och Zayn var den enda chansen att få göra det.
 
Uhm, you haven't seen Perrie in a while.

Började jag försiktigt.
 
We broke up.
 
Sa han stelt och känslolöst och jag gav mig själv en mental sprk mellan benen. Inte världens bästa början.
 
Oh, sorry.
- It's okay.

Han visade inga känslor alls och hans betéende oroade mig.
 
You've got Anne's number right ?

Frågade jag försiktigt och han slängde en blick på mig.
 
Yeah, why are you asking ?

Jag suckade och bet mig i läppen.
 
- I kinda need to talk to her.

Han blev tyst en stund och jag tuggade hårt på min läpp. Jag hade börjat få blodsmak i munnen och det var inte den godaste smaken.
 
Borrow my phone and call her.
 
Jag log tacksamt och tog emot hans mobil när han gav den till mig.
 
What's your password ?

Han rodnade lätt och tittade ner i marken.
 
- Banana.
 
Jag skrattade och slog in lösenordet.
 
- Thanks man.
- No problem.
___________________________________________________________________________________________
 
FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT FÖR KORTASTE KAPITLET I HELA VÄRLDEN OCH UTAN BILDER FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅÅÅT HATA MIG INTE SHNÄÄÄÄÄÄÄÄLLAA :(((((
 
 

Förlåt...

Hallååååååådäär ;)
Tänkte bara säga förlåt för att jag inte uppdaterat på jättelänge.
Men jag har skola och läxor så jag får väldigt lite tid till fanficen, uppdateringen kommer vara rätt usel ett tag, förlååååt :(
En sak till, jag älskar alla er som kommenterar och jag hoppas ni hänger kvar ändå, byyee xx

All I need - del 16

Hans blick riktades ner mot golvet och han snyftade lätt. Att han var ledsen för det här gjorde mig illamående.
Han kysste min flickvän och nu sitter han och gråter för det. Jag gick med långsamma steg fram till honom. 
Jag hade isolerat allt annat, killarnas skrik på att jag ska sluta, Jessies snyftningar och de som försökte stoppa mig. Inget kunde stoppa mig nu. Harry höll hårt i fotot på mig och Eleanor. Glaset var krossat och det var då jag förstod det. Harry ville inte att jag och Eleanor skulle dejta. Han var förälskad i henne. I min flickvän. Jag hånflinade och höjde min arm över huvudet. Desperata skrik hördes bakom min rygg och snabba fotsteg närmade sig. Men det var försent. För innan de hann reagera hade jag placerat ett hårt slag på Harrys näsa.
____________________________________________________________________________________________
 
Harrys perspektiv.
 

Smärtan slog mig i samma sekund som Louis hand träffade min näsa. Ett svagt knäckljud hördes och jag tog snabbt händerna för den ömmande näsan. Jag tittade försiktigt upp för att få se Louis. Hans ögon var fyllda med hat och hans händer var hårt ihopknutna. Jag förstod varför han var arg, jag hade ju kysst hans flickvän !
Han vände på klacken och gick hastigt ifrån rummet med ilskna steg. Jessie sprang fram och satte sig ner på huk bredvid mig. Killarna kom strax efter och alla bildade en liten ring runt mig.
 
It'll be okay.

Sa Jessie tröstande medans hon strök en hand över min rygg. Killarna instämde men jag fattade ingenting.
Alla var på min sida när det var jag som hade börjat göra fel. Jag var värd att bli slagen av Louis !
 
- No it won't.

Jessie kollade förvånat på mig.
 
Don't be silly ! Of course it will Harry.

Jag suckade och tittade sorgset ner i golvet.
 
No, nothing will ever be okay again ! I kissed his freaking girlfriend. Niall, you kow how it feels right ?

Nialls huvud vändes hastigt mot mig när han hörde sitt eget namn.
 
- When Zayn kissed Jessie in front of your eyes, did it feel horrible ? I think that's exactly how Lou feels right now. What if he and Eleanor break up ? It will be all my fault !

Niall satte sig på huk bredvid mig och strök mig varsamt på ryggen.
 
It felt horrible at first, but then Zayn explained to me why he did it and I forgave him. I'm pretty sure Lou will forgive you if you just explain.

Hans ord gneds sakta in i mig och jag nickade.
 
You're probably right.

Sa jag till honom. Jag var lite tveksam mot att träffa Louis igen men efter deras övertalning gav jag mig.
Precis innan jag skulle försöka hitta Louis kom Liam fram till mig.
 
You can handle this Harry, don't be nervous and just tell the truth.

Han vände sig om och gick utan att ens lägga en blick på mig igen. Hans ord hjälpte förvånansvärt.
Jag kände mig mycket lugnare. Jag skulle klara det här.
 
Författarens perspektiv.
 
Louis tog sig så snabbt han kunde bort ifrån lägenheten. Hans fötter klädda av marinblå toms rörde sig utan att han behövde kontrollera dem. Eller rättare sagt, han kunde inte kontrollera dem. Gruset knastrade under hans fötter och han kom närmare och närmare till Eleanors hus. Han behövde reda ut det här med henne. Det hade blivit mörkare och gatulyktorna hade tänts. Vägen var öde och stämningen var nästan läskig. Inte en enda människa var ute. Ett rop på hans namn stoppade Louis och han tittade bakåt av ren reflex. Där stod pojken som orsakat så mycket smärta inuti honom, pojken som sårat honom, pojken som varit hans bästa vän.
Helt ärligt så ville inte Louis släppa taget om Harry. Men efter vad han gjort mot Louis behövdes det verkligen.
Louis försökte springa men hans ben stod kvar som fastfrysna i marken. Harry kom närmare och de bruna lockarna studsade runt hans huvud medans han gick. När han var framme vid Louis tog han ett djupt andetag.
Det var dags.
 
Harrys perspektiv.
 

Jag tog ett djupt andetag och började förklara allt, bit för bit.
Att jag alltid varit förälskad i Eleanor, att jag led hårt varje gång jag såg dem tillsammans, att jag verkligen var ledsen och att jag skulle respektera deras förhållande vad som än händer.
Jag kunde inte läsa på Louis om han skulle förlåta mig eller inte, han var helt känslolös.
Tillslut rörde han sig lite och jag tittade spänt på honom.
 
It's okay Harold, you'll always be my little Hazzabear.

Jag pustade ut och log mot honom.
 
- And you'll alawys be my Boobear.

Han drog in mig i en snabb kram och tittade sedan allvarligt på mig.
 
-I have to talk to Eleanor !
 
Jag höll med och precis innan han vände sig och gick mot Eleanors hus tog jag tag i hans arm.
Han tittade frågande på mig och jag log.
 
Go get her.
 
 

All I need - del 15

Jag tog upp den krossade tavelramen på Louis och Eleanor som stått i hans rum i flera månader. Jag kommer ihåg hur lyckliga de var när bilden togs. Jag ? Jag var avundsjuk.
Jag hade varit förälskad i Eleanor sedan första dagen jag presenterade henne för Louis.
Nu efteråt så fattade jag inte varför jag presenterade dem för varandra. Jag kunde behållt henne för mig själv och vara den personen som var så lycklig med hene på fotot. Fotot jag krossade.
____________________________________________________________________________________________
 

Louis perspektiv. 
 
Jag lät armarna hänga fritt längs med mina sidor medans jag tog skakiga steg mot trappan. 
 
Where is that boy ..
 
Mumlade jag för mig själv. Jag knöt nävarna och skrattade åt smärtan av mina naglar som borrade in sig i handflatan. Den smärtan var ingenting mot för vad Harry ska få känna. Jag styrde mina steg uppåt i trappan.
Jag kom upp i den korta korridoren där våra rum låg. Jag öppnade varje dörr för att mötas av tomma utrymmen. Till sist kom jag fram till mitt eget rum och ryckte hårt i det guldfärgade handtaget. Låst.
Jag suckade kraftigt och drog mina händer genom mitt tjocka hår. 
 
Open the freaking door !
 
Inget svar.
 
- Just open !

Skrek jag ännu högre.
Lätta fotsteg hördes och låset vreds om. Där stod Jessie framför mig.
 
Hi there Louis.

Sa hon i ett försök av att låta glad men en nervös ton hördes djupt in i hennes röst. Det syntes på hennes ögon.
Jag blev svagare för en sekund men blev snabbt fylld av hat igen när jag såg Harry sitta på min säng. Han hade mitt och Eleanors foto i händerna och tittade, eller snarare stirrade på det.
 
Harry.

Sa jag tomt och såg hans kropp frysa till.
 
- Louis, I can explain ..

Försökte han  men jag avbröt honom kvickt.
 
- I don't want to hear your stupid explanations. You kissed my freaking girlfriend !

Han suckade ledset och nickade sakta.
 
- Yes, yes I did .. And i'm sorry Lou. But whatever you do, I just want to say that it was my fault, not El's. So please, don't blame her.

Hans blick riktades ner mot golvet och han snyftade lätt. Att han var ledsen för det här gjorde mig illamående.
Han kysste min flickvän och nu sitter han och gråter för det. Jag gick med långsamma steg fram till honom. 
Jag hade isolerat allt annat, killarnas skrik på att jag ska sluta, Jessies snyftningar och de som försökte stoppa mig. Inget kunde stoppa mig nu. Harry höll hårt i fotot på mig och Eleanor. Glaset var krossat och det var då jag förstod det. Harry ville inte att jag och Eleanor skulle dejta. Han var förälskad i henne. I min flickvän. Jag hånflinade och höjde min arm över huvudet. Desperata skrik hördes bakom min rygg och snabba fotsteg närmade sig. Men det var försent. För innan de hann reagera hade jag placerat ett hårt slag på Harrys näsa.
 
___________________________________________________________________________________________
 
förlåååt för ett bildlöst kapitel, menmen det är bättre än inget kapitel alls hoppas jag ;)
 
hoppas ni gillar det och kommentera gärna, det får mig på så bra humör och jag känner att skrivlusten ökar !
ciaaaaaaao xx :D
 
 
 
 
 

All I need - del 14

- Does anyone know what happened ?
Sa Liam med en viskning. Alla skakade på huvudet, förutom Harry. Han vände ner blicken i golvet, som om golvet skulle vara intressant.
- Harry, what did you do ?
Suckade jag och han satte sig försiktigt på Louis säng. Han satte ansiktet i händerna.
- Well I uhm, kinda .. Kissed Eleanor. And .. Uhm, Louis kinda saw it.
Ingen sa något men chockade pustar här och där kom fram. 
Det var då jag förstod det. Louis var här, och han var inte glad.
______________________________________________________________________________________________
 

Louis perspektiv.

Jag kände gruset krossas under mina fötter. Jag tog snabba, bestämda steg för att sedan se den höga lägenheten visa sig bakom en rad av lyktstolpar. Jag följde lamporna som inte tänts än med blicken.
Jag fattade inte det här.
Min bästa vän tillsammans med min flickvän ?
Jag stoppade ner händerna i fickorna och tänkte tillbaka på händelsen.
 
- Guys ! Wanna come with me to Starbucks ?
Harrys djupa röst cirklade runt i mina öron. Eleanor satte sig försiktigt i min famn och kraschade sina läppar mot mina. Jag log mot hennes läppar och slckade henne på läppen för att retas. Hon fnissade till och satte sin hand på samma ställe.
- Stop, it tickles !
Pep hon och jag log retsamt. Hon nöp mig hårt i sidan och jag lipade.
- Hey, lovebirds ! Answer my question please.
Harry satte armarna i kors över bröstet och tittade på oss båda.
- Sorry Haz, her beautyness is disturbing me. Yes, I can come with you, what about you El ?
Hon log och nickade. Jag gav henne en lätt puss på munnen och reste mig uppmed henne i famnen.
Hon gav ifrån sig ett förvånat pip och jag skrattade roat och slängde henne över axeln. Hon skrek och tryckte sina knogar mot min rygg. Jag skrattade bort hennes rop på hjälp och snurrade runt henne.
- Lou ! Let me down or else i'll fart in your face !
Hennes röst lät gravallvarlig och jag frös till.
- You wouldn't ..
- Oh, I would ..
- No !
- Yes !
- No !
- Yes !
- No !
-Ye ..
- SHUT THE HELL UP !
Harrys röst dök upp från ingenstans, sekunden senare hördes en enorm fis.
- ELEANOR CALDER ! WHY DID YOU FART IN MY FACE !?
Skrek jag och slängde ner henne i soffan.
- Told ya'.
Sa hon malligt och reste sig upp och så snabbt som möjligt kastade vi oss ut ur dörren för att undvika lukten.
- Okay, I can buy the coffee and you can stay in the park if you want.
Frågade jag dem och de båda nickade.
- So, what do you want ?
Jag tittade först frågande på Harry.
- Uhm, i'll have that cookie thing frappuccino.
Jag skakade på huvudet och suckade.
- Do you mean the chocolate cookie crumble frappucino ?
Han nickade snabbt.
- Yeah ..
Jag tittade mot Eleanors håll.
- And what do you want, ma' lady ?
Hon log och rodnade lätt.
- I'll have the strawberries and cream frappuccino.
Sa hon och log ett sött léende mot mig. Jag gav henne en blinkning med ena ögat innan jag vände mig och började gå mot starbucks som låg på andra sidan vägen. Jag skrev snabbt ner vad de skulle ha i min iPhone och fortsatte gå över vägen. Jag hörde biltutor från min högra sida och kastade blicken dit för att se en gammal man sitta och tjura i sin bil. Jag log busigt för mig själv men snabbade på stegen. Jag kom in på starbucks och log snällt mot flickan som satt i kassan. Antagligen några år yngre än mig, 17 kanske ?
- Hi there, can I help you ?
Sa hon och log tillbaka mot mig.
- Hello dear, can I get one strawberries and cream frappuccino and two chocolate cookie crumble frappuccino ?
Hon nickade och skrev ner allt på en lapp.
- Of course, wait a second please.
Hon log sött innan hon försvann bakom disken.
Jag drog upp mobilen och kollade twitter. Jag scrollade igenom hela listan av tweets men inget intresserade mig. Jag tryckte ner twitter och låste mobilen när jag hörde flickans fotsteg närma sig igen. Jag släppte ner mobilen i fickan och tog emot våra frappuccinos.
- Thanks.
Sa jag och gick mot dörren.
- Bye Louis.
Sa flickan och jag log för mig själv och vände mig mot henne och gav henne en blinkning.
Det var inte ofta fans var så lugna framför oss. Ska jag vara ärlig så stod de flesta framför oss och fangirlade.
Men jag kunde inte säga nej till det. Bara ett bevis på hur omtyckta vi är. Våra fans är bäst ! Utan dem skulle vi inte vara något. Jag kom fram till parken och bestämde mig för att skrämma Harry och Eleanor. Jag smög försiktigt fram mot dem och stannade ungefär 4 meter bakom dem när jag såg Harry luta sig fram mot Eleanor. Vad skulle han nu göra ? Hans läppar kraschade mot hennes och jag tappade våra drickor. Eleanor drog sig snabbt ur kyssen.
- What the hell !?
Skrek jag och de vände sig snabbt om.
- Louis, please ..
Bad Eleanor och jag nickade.
- It's okay. But Harry, WHAT THE HELL ?
Harry skakade på huvudet.
- Louis, it's not like that ..
- I don't care !
Avbröt jag honom.
- Just leave me alone.
Sa jag och vände mig om och gick. Jag ignorerade deras desperata rop efter mig. Jag började springa. Bort från allt, alla problem. Jag sprang tills jag föll ner på marken av utmattning. Jag tog tunga andetag och försökte återhämta mig. Efter ungefär en kvart reste jag mig upp och letade mig hem.
 

Jag vaknade upp ur mina tankar av att jag var framme vid lägenheten. Jag öppnade dörren och sprang upp för alla trappor. Mitt adrenalin var för högt för att jag ens skulle bli för trött för att fortsätta springa. Jag snubblade på mina egna fötter när jag var precis utanför dörren. Jag slog upp den med all kraft jag hade och smällde sedan igen den med samma kraft.
- You can forget your freaking frappuccino Harry !
 
Harrys perspektiv.
 

Jag tog upp den krossade tavelramen på Louis och Eleanor som stått i hans rum i flera månader. Jag kommer ihåg hur lyckliga de var när bilden togs. Jag ? Jag var avundsjuk.
Jag hade varit förälskad i Eleanor sedan första dagen jag presenterade henne för Louis.
Nu efteråt så fattade jag inte varför jag presenterade dem för varandra. Jag kunde behållt henne för mig själv och vara den personen som var så lycklig med hene på fotot. Fotot jag krossade.
 

Hejhej

Jag skulle bara berätta att det KANSKE inte blir något inlägg på ett tag, jag ville bara säga det så att jag inte bara försvinner härifrån.
Det kan ta dagar, det kan ta veckor, jag vet inte riktigt än.
Ciaao xx

Här skulle det vara en rubrik, ja ..

Måste bara säga ett enormt tack till er som kommenterar och läser, ni är guldvärda hela bunten !
 
Tack tack tack och återigen tack ! 
 
Pussochhej xx
 

All I need - del 13

- It sucks to know that you can't see your best friend anymore, and know that someone has her number.
Niall bröt tystnaden och tittade på mig med förtvivlade ögon. De var blanka och han såg ut att kunna börja gråta närsomhelst.
Jag lutade mig mot honom och drog in honom i en varm kram. Han borrade ner sin haka i min axel och jag hörde ett svagt snyftande.
- Are you crying, Niall ?
Frågade jag tyst och han harklade sig och drog sig ur kramen.
- Uhm, no.
Sa han generat och jag log halvt.
- You're so cute.
Sa jag och placerade mina läppar mot hans. Han besvarade snabbt kyssen och lade sina armar runt mig.
___________________________________________________________________________________________
 
 
Nialls perspektiv.

Mina armar formades snabbt efter Jessies kropp och jag kände hur hon slappnade av. Jag drog handen över hennes mjuka, chokladbruna lockar. Jag avslutade sakta kyssen och drog mig ifrån henne. Min blick riktades ner på det mörka trägolvet. Jag kände en mjuk hand försiktigt läggas under min haka och med en långsam rörelse uppåt tittade jag in i ett par mörkgröna ögon.
Niall, are you okay ?
Hon höll kvar sin hand under min haka för att hålla kvar vår ögonkontakt. Kanske för att hon förstod att det var vad jag ville göra minst nu. Jag suckade och försökte komma på en bra lögn. Bara för den här gången. Jag formulerade meningar i mitt huvud men igenting lät bra. Jag suckade tröttsamt och tittade rakt in i hennes ögon.
- No. No, i'm not. I feel awful, it was the first time in so many years that i met Anne. And now I wont meet her again.
Jag kämpade med att hålla inne tårarna. Jag var en man och män gråter inte. Men vem fan kunde jag lura ? Jag drog hastigt Jessie in till mig och andades in hennes doft. En blandning av kanel och hallon nådde min näsa och jag drog in luft genom den och andades ut genom munnen.
Everything feels awful, Jessie. Everything is just horrible ..
Hon sa inget men gav ifrån sig små söta ljud när hon andades. Jag lyssnade noga på hennes andetag och på något sett fick det mig att må bättre. En aning hopp om att jag skulle se Anne igen. Ett ljudligt brak hördes och vi båda ryckte till. Jag visste inte vad det var. Det enda jag visste var att det kom ifrån ytterdörren. Tunga fotsteg som kom närmare och ansträngda andetag blev mer hörbara. Jessie tryckte sig emot mig och jag drog med henne uppför trappan. Uppe mötte vi förskräckta Zayn, Liam och Harry i endast underkläder. Det var dock ingenting jag brydde mig om nu. Jag tog några steg åt vänster och tanken slog mig. Vart var Louis ? Har han inte vaknat av den högljudda smällen eller sitter han inne på sitt rum ? Är han inte ens hemma ? Allt kom emot mig på samma gång och svävade runt i mitt huvud och jag fick mer och mer panik. Jag kollade mig skräckslaget omkring men kunde inte få syn på honom någonstans. En dörr öppnades och stängdes snabbt. Fotsteg kom närmare på nedervåningen och jag tog ett hårt grepp om Jessies hand och gick mot Louis rum med de andra i släptåg. Jag öppnade ljudlöst dörren och skummade snabbt igenom rummet. Min blick fastnade på hans nattduksbord och jag gick fort fram dit. Jag kollade hastigt bakåt och såg Liam stänga dörren försiktigt efter sig. Han vred om låset och gick fram till mig. Han tittade noga på saken som fångat min blick och backade sedan undan. Jag drog fingret över den. Det var en fotoram med ett foto på Louis och Eleanor inuti. Men saken var att glaset var krossat.
Does anyone know what happened ?
Sa Liam med en viskning. Alla skakade på huvudet, förutom Harry. Han vände ner blicken i golvet, som om golvet skulle vara intressant.
Harry, what did you do ?
Suckade jag och han satte sig försiktigt på Louis säng. Han satte ansiktet i händerna.
- Well I uhm, kinda .. Kissed Eleanor. And .. Uhm, Louis kinda saw it.
Ingen sa något men chockade pustar här och där kom fram. 
Det var då jag förstod det. Louis var här, och han var inte glad.
____________________________________________________________________________________________
 
ooooohh, draamaaaa ... :DDD
förlåt för jag inte laddat upp på länge, men jag har varit upptagen. 
det är ju faktiskt sommarlov, och förlåt för kort kapitel, ush jag vet. D:
ciiiiaaaaoo och hoppas ni gillar det, jag kommer nog inte fortsätta så länge till på den här fanficen.
MEN, det kommer en ny, och den kommer bli mycket bättre :) xx
 
 

Heej :3

hej på er alla som läser :)
jag ville bara säga att jag ska försöka lägga upp ett kapitel ikväll, det var det enda :3 ciaaaooo xx

Ny design ! Igen ..

Tack till världens bästa Ella för att hon gjorde designen åt mig :D
 
Tryck HÄR för att läsa hennes fanfic !
 
 
Och ni kan ju få stirra lite på världens snyggaste killar om ni vill också :)
 
 

All I need - del 12

- Where are you going ?
Sa han lungt och hans röst fick mig att slappna av lite.
- I don't know, away from here.
Sa jag och han tittade rakt in i mina ögon med sina mörka, mystiska ögon.
- Thank you for your help Zayn, it means alot. But I have to go, please.
Han släppte taget om mig en aning. Jag tvekade lite men drog sedan in honom i en kram.
- Thank you, thank you so much, Zayn.

Viskade jag och han avslutade kramen och tittade på mig med ett par glittrande puppyeyes.

- Your phone number, please ?
Jag skrattade till och sa det till honom och fortsatte sedan springa ner för trapporna.
____________________________________________________________________________________________

Annes perspektiv.

Jag hoppade över de två sista trappstegen och sprnag på lätta fötter ut genom dörren. Tankarna for runt i mitt huvud.
Zayn sa att han hade en flickvän, men ville ha mitt nummer. Zayn kände Niall, jag ville inte se Niall igen. Jag ville inte se Niall igen, Zayn känner Niall. Zayn har mitt nummer, Niall känner Zayn.
Vad i hela friden har jag gjort ? Varför tänkte jag inte på det tidigare ? Åh, dumma Anne. Tänk dig för ! Jag fortsatte gå utan att veta vart jag skulle komma. Jag höll mobilen slappt i handen medans jag tittade mig omkring för att försöka hitta ett hotell eller ett vandrarhem. En stor byggnad med ordet '' Hotel '' bildat stort på väggen ovanför dörren visade sig framför mina ögon. Jag log smått för mig själv och gick i riktning mot hotellet. Jag lade ner mobilen i fickan och pressade båda händerna mot den stora glasdörren. Den gled trögt upp och jag gick in i den stora salen. En man med svart stripigt skägg stod i receptionen. Jag log ett stort léende mot honom men fick en kall blick tillbaka.
- How much does it cost to stay here for 3 days ?
Frågade jag. Jag bestämde mig för tre dagar så att det inte skulle kosta för mycket. Sedan kunde jag hitta ett annat hotell att stanna på. Med framtiden visste jag inte vad jag skulle göra än. Kanske flytta tillbaka till Irland.
Mannen sa summan jag skulle betala och jag gav honom pengarna. Han gav mig en nyckel och berättade sedan att det inte var ett lyxigt rum eftersom jag inte bokat någonting innan. Jag lyssnade på vad han sa och följde med honom till rummet.
- Thanks.
Sa jag snabbt till honom när vi kom fram och stängde sedan dörren.

Jessies perspektiv.

Jag drog med mig Niall in till vardagsrummet och tittade allvarligt på honom.
- Seriously ? She said she loves you !
Sa jag, en aning högt kanske för Niall ryckte till där han stod framför mig.
- Yes but I didn't know, and I love you Jessie ! You are the girl in my life and I would never be with anyone else.
Jag försökte hålla mitt hårda yttre men smälte en aning inuti när han sa det.
- Oh, Niall. I love you too.
Han kysste mig försiktigt på läpparna och gick sedan in till köket igen. Jag följde efter honom med trötta släpande steg. Jag såg hur han såg sig omkring i köket och fäste sedan sin blick på en bit papper som låg på köksbordet.
Jag gick bakom honom och läste över hans axel.


'' Hi Niall, thank you for the food. Please just forget what I said, it doesn't matter now when I know you have a girlfriend. Anne xx''

Han suckade tungt och jag förstod att han läst lappen.
- I'll never get to see her again.
Den sorgsna tonen i hans röst förstörde mig inifrån medans jag samtidigt var rätt lättad över att hon inte skulle komma igen. I samma sekund kom Zayn intrampandes med långa kliv.
Han höll sin mobil slappt framför sig och tryckte löst på skärmen. Jag var säker på att han smsade med någon.
- Who are you texting ?
Sa jag nyfiket och han tittade upp från sin mobil.
- Nobody.
Sa han ointresserat och tittade ner på mobilen igen. Jag suckade och gick fram till honom och innan han hann reagera hade jag hans mobil i handen.
- Let's see who ''nobody'' is.
Sa jag retsamt och han stönade tyst.
- Jessie, don't.
Mumlade han knappt hörbart.
Jag läste smset och tappade hakan en aning.
- Are you texting with Anne ?!
I samma sekund som jag sa namnet ''Anne'' tittade Niall upp.
- What !?
Sa han chockat och Zayn suckade.
- She gave me her number okay ? She's nice and I didn't want to lose her.
Sa han och drog snabbt tillbaka sin mobil ur min hand.
Sedan gick han mot trappan och stannade på det översta trappsteget.
- I'm going to bed, night'.
Tre sekunder senare var han inte synlig för oss längre. Hans fotsteg tonades sakta ut och en dörr smälldes igen.
Jag tittade upp mot klockan som satt på väggen.
6.30 redan. Jag och Niall bestämde oss för att stanna uppe eftersom ingen av oss var trötta längre.
- It sucks to know that you can't see your best friend anymore, and know that someone has her number.
Niall bröt tystnaden och tittade på mig med förtvivlade ögon. De var blanka och han såg ut att kunna börja gråta närsomhelst.
Jag lutade mig mot honom och drog in honom i en varm kram. Han borrade ner sin haka i min axel och jag hörde ett svagt snyftande.
- Are you crying, Niall ?
Frågade jag tyst och han harklade sig och drog sig ur kramen.
- Uhm, no.
Sa han generat och jag log halvt.
- You're so cute.
Sa jag och placerade mina läppar mot hans. Han besvarade snabbt kyssen och lade sina armar runt mig.
______________________________________________________________________________________

 

KAPITEL 12 EVERYBODY :D

jo jag vet, jag vet. 

händelselöst, men tro mig, det blir bättre.

ciaooooo xx

Håller på !

Hej ! Jag håller på att skriva kapitel 12 :D
Bara så att ni vet
Pussohej :D

All I need - del 11

Jag reste försiktigt mig ur sängen för att inte väcka Jessie och lyckades rätt bra med det. Hon vred sig bara sömnigt om och fortsatte sedan sova. Jag drog på mig ett linne och ett par mjukisbyxor och tassade tyst ut genom dörren och in i hissen. Alla låg och sov och jag ville helst inte väcka dem. Jag tryckte på ettan på hissen och åkte ner till första våningen. Jag tog tag i den tunga, sönderklottrade dörren och tryckte upp den. Zayn stod där utanför och bet sig i läppen.
- What is it then ?

Sa jag trött och han nickade mot en tjej som låg och halvsov på en bänk.
- Her name is Anne and she was just dumped by her boyfriend. She's from Mullingar and I thought you might know who she is.

Jag suckade och började gå lite längre fram mot henne för att titta lite närmare.
- Zayn, I don't know every single person in Mullingar .. Anne !?

Jag tittade chockat ner på den sovande varelsen som ryckte till och stirrade på mig med stora ögon.
- Niall !?
____________________________________________________________________________________________

Annes perspektiv.

Jag låg ner på bänken när jag hörde Zayn prata med någon i sin telefon. Jag såg hur hans läppar rörde sig men hörde inte ett ord av vad han sa. Han lade på men höll kvar mobilen i handen och stirrade på den. Han tittade åt mitt håll och jag lade snabbt ner huvudet igen och låtsades sova. 5 minuter senare kom en blond figur ut genom dörren. Jag studerade honom långsamt. Han hade ett vitt linne och ett par gråa mjukisbyxor på sig, hans armar var ganska muskulösa och hans hår var rufsigt. Det såg nästan ut som om han nyss vaknat, vilket inte var så konstigt eftersom klockan var ungefär 3 på natten. Han stannade upp och pratade med Zayn och de båda påminde mig om några jag sett förut, jag kunde bara inte sätta fingret på vad. Den blonde gick närmare mig och jag stängde fort ögonen och låtsades sova.
- Zayn I don't know every single person in Mullingar .. Anne !?
En röst jag väl kände igen nådde mina öron och jag öppnade chockat ögonen.
- Niall !?
Jag satte mig snabbt upp och stirrade på honom med panikartade ögon, som om att han skulle försvinna om jag stirrade tillräckligt mycket.
En gatulampa tändes med ett flimrande ljus framför oss och lyste upp hela tillvaron.
- What are you doing here !?
Sa han högt och kliade mig i huvudet.
Det här gick inte ihop för mig, jag var så förvirrad.
Niall och Zayn, Zayn och Niall. Det kändes så bekant med de två namnen ihop. Jag tittade bort mot Zayn där han stod och bet på sina naglar och det slog mig så plötsligt.
- Zayn, why didn't you tell me ?
Han tittade frågande på mig.
- What ?
Sa han medans han spottade på marken. En av de saker jag hatade när killar gjorde.
- That you were Zayn in One Direction !
Han skrattade och sänkte blicken lite.
- Oh, I wanted to see what kind of reaction I would get.
Jag suckade och tittade tillbaka på Niall.
- Okay, back to the question. What are you doing here ?
Sa Niall och jag stönade tyst.
- Okay, long story made short. I moved away from Mullingar with my boyfriend for about a year ago. And tonight he broke up with me and threw all of my stuff on the ground, so I guess I don't have a home now.
Jag snyftade till och tittade ner i backen. Mitt mörkbruna hår föll framåt över axlarna och en pust av mitt schampo flög förbi. Jag andades in doften av jordgubb och passionsfrukt och tittade upp på Niall igen med tårfyllda ögon.
- Don't cry. I missed you so bad when you left Mullingar.
Han lade sin hand på min kind och jag log. Jag kvävde en rap som ville bubbla upp ur min mage. Alkohol var inte direkt bästa vän med mig.
- Wait, wait, wait ! How do you know eachother ?
Zayn tittade fundersamt på oss och jag var tvungen att fnissa till lite.
- We were best friends when I lived in Mullingar !
Sa jag och log stort mot honom. Han nickade förstående och jag satte min blick på Niall.
Jag älskade den pojken. Jag hade alltid gjort det och kommer alltid göra. Jag avbröts i mina tankar av att min mage kurrade, det var då jag insåg att jag inte hade ätit något sedan imorse.
- Are you hungry ?
Niall tittade frågande på mig och jag nickade.
- Come with us, I can probably fix some food.
Sa han och jag log stort.
- Thanks !
Svarade jag och reste mig upp. Zayn kom gående mot oss och ställde sig ivägen.
- Woah ! Wait, Niall you will wake everyone up !
Sa han och drog upp sin mobil ur fickan.
- The clock is just 3.30.
Han lade ner sin mobil i fickan igen och Niall gäspade.
- So what ? I just want to give her some food.
Sa Niall och tog min hand och drog med mig in genom dörren och sedan in i hissen. Han tryckte på en knapp men hissen vägrade börja åka. Han suckade tungt och jag fnissade till. Det var såhär jag kommit ihåg honom, med världens sämsta tålamod. Han dunkade näven i väggen och gjorde ett konstigt ljud som liknade.. Ja, det vet jag inte. Det lät roligt iallafall.
Tillslut började hissen röra sig uppåt. Vi kom upp till Nialls våning och han satte handen på handtaget. Han satte sitt finger vid munnen som ett tecken på att jag skulle vara tyst och jag nickade.
Vi gick in med försiktiga steg och det enda som hördes var våra andetag. Han lät lampan i taket vara av och satte istället på en liten lampa som stod på fönsterbrädan. Bredvid stod ett foto av killarna i One Direction och en tjej jag aldrig sett förut. Niall öppnade kylskåpet och tog fram något som såg ut som ett mjölkpaket och ett paket smör. Han tog fram en brödskiva och bredde den med smör. Jag log, han var en så omtänksam kille. Han visste inte om det, men jag hade haft en crush på honom sedan första gången jag träffade honom. Den hade svalnat lite på alla år jag inte sett honom men nu när jag träffade honom igen var allt som vanligt. Även fast jag haft en pojkvän hade jag tänkt på Niall. Hela tiden.
- Niall ? Can I say something ?
Jag tittade upp mot honom och han vände sig om med smörkniven i handen.
- Sure.
- I've been thinking about you, alot actually. I've had a crush on you since we met for the first time and I still have, i'm in love with you Niall.
Han tittade chockat på mig och jag undrade om det var för en bra sak eller en dålig. Lampan i taket tändes och samma tjej som på fotot kom ut till köket i rutiga pyjamasbyxor och ett vitt linne. Hon hade antagligen nyss vaknat.
- Niall, who's this ?
Sa hon och lade sina armar runt hans hals. Jag svalde hårt och tittade på dem båda.
- It's my old best friend from Mullingar !
Sa han glatt och log mot henne.
- Oh, how fun ! I'm Jessie, Nialls girlfriend. What's your name ?
Sa hon och log mot mig. Jag frös till och stirrade på en punkt precis bredvid Jessies ansikte. Jag var förälskad i en kille som hade en flickvän.
- Anne.
Sa jag och log tillbaka. Hon nickade och Niall gav mig mackan och ett glas mjölk. Jag log tacksamt och han gav mig en liten nick.
Mina kinder hade ändrat färg till en svag nyans av rosa efter vad jag sagt åt Niall. Jessie drog med sig honom in till ett annat rum som låg intill köket jag satt i.
Jag åt upp mackan och drack upp mjölken och reste mig sedan upp. Jag letade runt i väskan efter en penna och drog sedan upp den. Jag hittade en bit hushållspapper liggandes på bordet och skrev ner en anteckning.

'' Hi Niall, thank you for the food. Please just forget what I said, it doesn't matter now when I know you have a girlfriend. Anne xx''

Jag lade ner pennan i väskan igen och skyndade mig ut genom dörren. Jag brydde mig inte om vad jag skrev eftersom vi antagligen aldrig mer skulle ses. Så det gjorde inget om Jessie såg lappen och blev förbannad. Jag tryckte försiktigt ner handtaget för att inte väcka de andra som jag visste låg och sov där. De andra killarna i One Direction som jag sagt betedde sig som barn som försökte vara coola. Jag hade kallat Niall för ett barn som försökte vara cool ! Jag skyndade mig ner för alla trappor och märkte inte ens Zayn som kom gående. Jag sprang rakt in i honom och ramlade omkull i trappan. Han hjälpte mig upp igen och höll fast mig när jag försökte springa.
- Where are you going ?
Sa han lungt och hans röst fick mig att slappna av lite.
- I don't know, away from here.
Sa jag och han tittade rakt in i mina ögon med sina mörka, mystiska ögon.
- Thank you for your help Zayn, it means alot. But I have to go, please.
Han släppte taget om mig en aning. Jag tvekade lite men drog sedan in honom i en kram.
- Thank you, thank you so much, Zayn.

Viskade jag och han avslutade kramen och tittade på mig med ett par glittrande puppyeyes.

- Your phone number, please ?
Jag skrattade till och sa det till honom och fortsatte sedan springa ner för trapporna.

____________________________________________________________________________________

 

Hejsanhoppsanlillebror ! :D 

Äntligen är del 11 ute :)

RSS 2.0