kort fakta : ja , nu börjar nya novellen , avslutade den andra för att jag inte tyckte om den och för att ingenting hände i den , men nusåååå !
_________________________________________________________________________________________

Jessies perspektiv.
Jag låg där på trottoaren.
Jag hade ingen aning om vart jag var eller hur jag kom hit.
Människor gick förbi hela tiden men ingen hjälpte mig.
Hur själviska kunde människor vara ?
De stirrade bara konstigt på mig och fortsatte gå.
Vissa höll nästan på att trampa på mig.
Var de så upptagna med annat, eller ? Så upptagna att de inte ens kunde kolla om jag var vid liv.
Vad trodde dom att jag var ? Någon som tyckte det var roligt att ligga på trottoaren och nästan bli nertrampad.
Hela kroppen värkte och det fanns ingen chans att jag skulle ta mig upp.
Ögonlocken blev tunga som bly och stängdes och öppnades med några sekunders mellanrum.
Ett tag trodde jag att jag var död.
Jag lyckades få upp ögonen igen och såg skuggan av 5 människor komma mot mig.
När de kom närmre märkte jag att det var 5 killar, något år äldre än mig.
Kanske 20 , med tanke på att jag var 19 så skulle det kunna stämma.
En person av de 5 hade blont hår medan de andra var mörkhåriga.
En hade mörkt lockigt hår och hen hade svart stylat med massor av hårspray såg det ut som.
Den blonda lutade sig ner över mig och strök bort en hårslinga från mitt ansikte.
- It's her. She didn't come far , I wonder if she's alright.
Sa han med en orolig ton i rösten.
Det var som om en blixt gick igenom mig och jag öppnade försiktigt ögonen.
- Niall , is it you ?
Jag tittade på honom och studerade hans ansikte.
Han log och lyfte upp mig från marken.
Han höll mig hårt och började gå medans han pratade med de andra killarna.
Det tog ett tag innan jag kom ihåg något alls , men sen var det som om jag aldrig glömt det.

Jag var Nialls flickvän och bodde med honom och de andra killarna , Harry Styles , Liam Payne , Zayn Malik och Louis Tomlinson. Det var väldigt speciella men jag älskade dem alla med hela mitt hjärta , mina bästa vänner och min pojkvän i samma lägenhet. Allt var bäst. Ända tills den dagen då allt förändrades , jag och Harry började bråka medans Niall , Zayn , Louis och Liam var och handlade. Jag kunde inte följa med dem för min fot hade blivit klämd i en hissdörr dagen innan. Harry ville stanna hemma med mig och vi bestämde oss för att bara sitta vid tv:n , vi började prata och han sa någonting jag inte gillade så jag sa emot. Vi fortsatte tjafsa och tjafset ledde senare till ett gräl. Allt slutade med att Harry slog mig mitt i ansiktet och jag stormade ut ur lägenheten. Min fot gjorde ont och jag nästintill hoppade på ett ben och min näsa blödde säkert , men jag behövde verkligen ta mig ut ur lägenheten.
Harry sprang efter och skrek någonting om att han inte menade det och att jag skulle komma tillbaka , men nej.
Jag fortsatte springa och kom till trottoaren när jag sedan föll ner på den hårda stenbeläggda gatan.
Jag andades tungt och hela kroppen skrek av smärta. Jag minns inte hur länge jag låg där sen. Kanske 1 minut , kanske 1 timme. Sen kom de 5 killarna mot mig. Harry , Louis , Niall , Zayn och Liam.

Jag gick igenom händelsen minst 10 gånger i huvudet innan vi kom fram till lägenhetsdörren.
Jag gnydde när Niall satte ner mig i soffan.
- Why did you run away ? It could have gone really bad.
Niall tittade mig rakt in i ögonen och jag kunde inte ljuga.
- Harry is an idiot ..
Jag tittade argt mot Harry som vek undan blicken.
- What did he do ?
Sa Zayn och tittade mot Harry och sedan tillbaka på mig igen.
Jag kände hur gråten inte var långt borta.
Men jag kunde absolut inte ljuga ihop någon annan ursäkt till vad Harry gjort.
- We sat in the couch and he said .. he ..
Rösten sprack och jag lade huvudet i händerna.
Niall la sina armar om mig och hyschade.
- It's okay , just tell us , Harry went in his bedroom.
Han pussade mig på kinden och jag nickade medans ögonen sved av tårarna som bara kom hela tiden.
Jag snörvlade till och andades ut.
- He said that you were the worst singer in the band and I said that you were not , and we got in a fight , and then he ..
Jag stirrade in i den vita väggen som hade bilder på killarna och mig upphängda.
- He did what ?
Sa Louis lågt och tittade på mig.
Att inte ens Louis gick in till Harry nu var förvånansvärt , de alla brydde sig om mig.
Lag ville inte att Larry Stylinson skulle skiljas för det här.
- He hit me , in the face.
Först då när jag sa det reagerade killarna på att min näsa var röd.
De såg chockade ut och var säkert väldigt besvikna över att deras Harry , snälla , gosiga , underbra lilla Harry skulle göra något sånt.
Louis reste sig upp från stolen han satt på och gick in Harrys  rum.
Många svordomar hördes från Louis.
Niall lutade sig mot mig och kramade mig försiktigt.
Jag tog ett stadigt grepp om hans hals och grät ut mot hans axel.
Han sa ingenting, men bara att han var nära räckte gott och väl för mig.
- I love you.
Sa han tyst och jag snyftade till.
- I love you too.

Harrys perspektiv.

Niall, Zayn, Louis och Liam kom hem från affären med påsar i händerna.
Jag satt på en stol i köket med ansiktet täckt av händerna. Jag kunde inte fatta vad jag gjort mot Jessie.
Jag försökte springa efter men det gick inte.
Jag menade ju inte ens vad jag sa om Niall , han är inte en dålig sångare.
Jag förstår inte ens varför jag sa det. Orden flög bara ut ur min mun och sedan kom bara slaget.
Jag visste inte om jag slog hårt , men jag tror jag gjorde det för mina knogar ömmade efteråt.
- What's wrong ?
Niall tittade på mig men jag kunde inte titta tillbaka på honom efter det jag gjort.
Liam tittade sig omkring och gick sedan in till varje rum vi hade i lägenheten.
Jag hörde svagt hur han ropade Jessies namn.
Han kom tillbaka till köket.
- Harry . what did you do and where is she ?
Han kände mig så bra , de alla gjorde det.
- She ran away because we started fighting.
Jag strök bort en hårslinga som letat sig till mina ögon.
Jag berättade bara att vi börjat bråka , inte vad jag gjorde och vad jag sa.
Jag skämdes enormt mycket.
Vi hittade henne liggandes på trottoaren.
Niall lyfte upp henne och vi gick hem igen. Han satte ner henne i soffan och hon gnydde plågsamt.
De frågade henne vad som hänt och jag klarade inte av att vara där längre.
Jag gick in till mitt sovrum och satte mig på sängkanten.
Hur kunde jag göra det , varför gjorde jag det ?
Frågorna var många och flög omkring i mitt huvud.
Jag hörde dem prata och sedan steg som kom emot dörren.
Beredd på det värsta såg jag Louis komma in.
Hans ögon var tomma och ansiktet nästan vitt.
Skulle det här förstöra vår vänskap ?
- How could you , Harry ?
Han tittade på mig och borrade igenom min kropp med de kalla ögonen.
- I don't know , It just happened so fast and I didn't even mean what i said about Niall.
Jag tittade mig frustrerat omkring och mina ögon fastnade på Louis igen.
- I didn't mean that , Harry ! I meant that you hit Jessie in her face ! What the hell , Harry !
Han tittade på mig med de tomma, kalla ögonen.
Jag försökte intala mig själv att vi skulle vara bröder livet ut , men innerst inne visste jag faktist inte.
- Answer Harry , how the hell could you ?
Louis satte sig mittemot mig på sängen.
- I just couldn't contain my anger and my hand ran away and hit her face, I didn't mean it ! I'm sorry , but please I don't want to destroy our friendship , or the band. I love you guys more than anything , Jessie too.
Jag tittade på Louis och jag tror han förstod mig för jag såg hans ögon glimta till.
- You should say that to Jessie and Niall , not me.
Sa han och lämnade rummet.
Jag stirrade på dörren som stängdes och reste mig snabbt upp.
Jag skulle ordna det här , vad som än krävdes för det.
Jag tog tag i handtaget och öppnade försiktigt dörren.
4 par tomma ögon och 1 par rödgråtna tittade på mig.
- I'm so sorry for everything i've done ..
Jag tog ett djupt andetag och sa allt jag sagt till Louis.
Jessie reste sig upp och haltade fram till mig.
Jag tog ett steg framåt och mötte hennes ögon.
Hon ställde sig på tå på det ena benet och kramade mig.
- It's okay , I forgive you. Just don't do it again please , I think i'll loose too much blood if my nose blleds again.
Hon skrattade till och haltade tillbaka till soffan och satte sig bredvid Niall.
Jag tittade på Niall och log ett snett léende.
- So , are we cool bro ?
Jag väntade på ett svar men möttes av ett par arga ögon.
- No , we're not.