Smärtan slog mig i samma sekund som Louis hand träffade min näsa. Ett svagt knäckljud hördes och jag tog snabbt händerna för den ömmande näsan. Jag tittade försiktigt upp för att få se Louis. Hans ögon var fyllda med hat och hans händer var hårt ihopknutna. Jag förstod varför han var arg, jag hade ju kysst hans flickvän !

Han vände på klacken och gick hastigt ifrån rummet med ilskna steg. Jessie sprang fram och satte sig ner på huk bredvid mig. Killarna kom strax efter och alla bildade en liten ring runt mig.

 

- It'll be okay.

Sa Jessie tröstande medans hon strök en hand över min rygg. Killarna instämde men jag fattade ingenting.

Alla var på min sida när det var jag som hade börjat göra fel. Jag var värd att bli slagen av Louis !

 

Jessie kollade förvånat på mig.

 

- Don't be silly ! Of course it will Harry.

Jag suckade och tittade sorgset ner i golvet.

 

- No, nothing will ever be okay again ! I kissed his freaking girlfriend. Niall, you kow how it feels right ?

Nialls huvud vändes hastigt mot mig när han hörde sitt eget namn.

 

Niall satte sig på huk bredvid mig och strök mig varsamt på ryggen.

 

- It felt horrible at first, but then Zayn explained to me why he did it and I forgave him. I'm pretty sure Lou will forgive you if you just explain.

Hans ord gneds sakta in i mig och jag nickade.

 

- You're probably right.

Sa jag till honom. Jag var lite tveksam mot att träffa Louis igen men efter deras övertalning gav jag mig.

Precis innan jag skulle försöka hitta Louis kom Liam fram till mig.

 

- You can handle this Harry, don't be nervous and just tell the truth.

Han vände sig om och gick utan att ens lägga en blick på mig igen. Hans ord hjälpte förvånansvärt.

Jag kände mig mycket lugnare. Jag skulle klara det här.

 

 

Louis tog sig så snabbt han kunde bort ifrån lägenheten. Hans fötter klädda av marinblå toms rörde sig utan att han behövde kontrollera dem. Eller rättare sagt, han kunde inte kontrollera dem. Gruset knastrade under hans fötter och han kom närmare och närmare till Eleanors hus. Han behövde reda ut det här med henne. Det hade blivit mörkare och gatulyktorna hade tänts. Vägen var öde och stämningen var nästan läskig. Inte en enda människa var ute. Ett rop på hans namn stoppade Louis och han tittade bakåt av ren reflex. Där stod pojken som orsakat så mycket smärta inuti honom, pojken som sårat honom, pojken som varit hans bästa vän.

Helt ärligt så ville inte Louis släppa taget om Harry. Men efter vad han gjort mot Louis behövdes det verkligen.

Louis försökte springa men hans ben stod kvar som fastfrysna i marken. Harry kom närmare och de bruna lockarna studsade runt hans huvud medans han gick. När han var framme vid Louis tog han ett djupt andetag.

Det var dags.

 

Jag tog ett djupt andetag och började förklara allt, bit för bit.

Att jag alltid varit förälskad i Eleanor, att jag led hårt varje gång jag såg dem tillsammans, att jag verkligen var ledsen och att jag skulle respektera deras förhållande vad som än händer.

Jag kunde inte läsa på Louis om han skulle förlåta mig eller inte, han var helt känslolös.

Tillslut rörde han sig lite och jag tittade spänt på honom.

 

- It's okay Harold, you'll always be my little Hazzabear.

Jag pustade ut och log mot honom.

 

- And you'll alawys be my Boobear.

Han drog in mig i en snabb kram och tittade sedan allvarligt på mig.

 

-I have to talk to Eleanor !

 

Jag höll med och precis innan han vände sig och gick mot Eleanors hus tog jag tag i hans arm.

Han tittade frågande på mig och jag log.

 

- Go get her.