All I need 17
Jag tog ett djupt andetag och började förklara allt, bit för bit.
Att jag alltid varit förälskad i Eleanor, att jag led hårt varje gång jag såg dem tillsammans, att jag verkligen var ledsen och att jag skulle respektera deras förhållande vad som än händer.
Jag kunde inte läsa på Louis om han skulle förlåta mig eller inte, han var helt känslolös.
Tillslut rörde han sig lite och jag tittade spänt på honom.
- It's okay Harold, you'll always be my little Hazzabear.
Jag pustade ut och log mot honom.
- And you'll alawys be my Boobear.
Han drog in mig i en snabb kram och tittade sedan allvarligt på mig.
-I have to talk to Eleanor !
Jag höll med och precis innan han vände sig och gick mot Eleanors hus tog jag tag i hans arm.
Han tittade frågande på mig och jag log.
- Go get her.
____________________________________________________________________________________________
Louis perspektiv.
Jag log snabbt mot Harrys håll innan jag satte fart mot Eleanors hus. Jag och Harry hade löst det, nu var det dags för mig och El att lösa det också.
Den lilla grusvägen blev bredare och gick över till en asfalterad väg. Vägen till El's hus kändes mycket längre än den brukade och jag suckade av lättnad när jag såg den höga lägenheten uppenbara sig bakom en kulle.
Jag började småjogga resten av vägen dit för att komma fram snabbare.
Jag tog ett fast grepp om handtaget på lägenhetsdörren och gick in. Mina händer skakade när jag gick in i hissen och tryckte på knappen.
Våning 7.
Det kändes som evigheter innan hissen kommit fram och om hissdörrarna inte hade öppnats tillslut hade jag rivit av allt hår jag hade på huvudet.
Jag knackade på El's dörr som låg precis utanför hissen och inväntade att hon skulle komma och öppna.
Jag tittade mig om och insåg hur länge sedan det var jag var här sist. I ögonvån såg jag att dörren öppnades och vände mig snabbt om igen. Där var hon.
Nialls perspektiv.
Jag satt ensam med Zayn inne på hans rum efter att de andra hade gått ner till köket för att vänta på Harry.
Vi hade inte sagt ett ord til varandra ännu, stämningen var ganska spänd mellan oss två fortfarande.
Jag behövde prata med Anne, och Zayn var den enda chansen att få göra det.
- Uhm, you haven't seen Perrie in a while.
Började jag försiktigt.
- We broke up.
Sa han stelt och känslolöst och jag gav mig själv en mental sprk mellan benen. Inte världens bästa början.
- Oh, sorry.
- It's okay.
Han visade inga känslor alls och hans betéende oroade mig.
- You've got Anne's number right ?
Frågade jag försiktigt och han slängde en blick på mig.
- Yeah, why are you asking ?
Jag suckade och bet mig i läppen.
- I kinda need to talk to her.
Han blev tyst en stund och jag tuggade hårt på min läpp. Jag hade börjat få blodsmak i munnen och det var inte den godaste smaken.
- Borrow my phone and call her.
Jag log tacksamt och tog emot hans mobil när han gav den till mig.
- What's your password ?
Han rodnade lätt och tittade ner i marken.
- Banana.
Jag skrattade och slog in lösenordet.
- Thanks man.
- No problem.
___________________________________________________________________________________________
FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT FÖR KORTASTE KAPITLET I HELA VÄRLDEN OCH UTAN BILDER FÖRLÅTFÖRLÅTFÖRLÅÅÅT HATA MIG INTE SHNÄÄÄÄÄÄÄÄLLAA :(((((
Kommentarer
Ella
Awesome!
Hanna :)
Super bra ! Meeeee :)
Trackback
